Dagen är okej men på natten blir det svårt.
Jag skulle kunna skriva precis allt jag känner och borde få ur mig men det tänker jag inte göra. Jag tänker skona er och alla andra från det. För även om jag inte vet exakt vad det är som finns inom mig, så vet jag att det inte är bra. Och även om det skulle vara bra så spelar det ingen roll, för det kan ändå inte bli bra. Inte såhär.
Det finns inga ord.
Det finns inga ord som kan göra allt okej igen. Inget jag kan säga för att göra allt bra. Det vet jag.
Men det gör ont. Det gör så in i helvete ont att sitta här 22.18, ensam i mörkret och tårar som trycker. Det gör ont.
Ibland känns det bra. Då kan jag skratta och känna mig som mig, svära över saker som inte har någon som helst betydelse och oroa mig för att jag kanske inte kommer hinna skriva klar engelskaarbetet. Ibland kan jag förvånas över hur fort allting kan vända och hur fel man kan ha om saker, rycka på axlarna och tro att det kommer lösa sig.
Ofta är det sol. Eller som idag, regn. Men det är dag och det är fullt av liv runt omkring mig. Folk skrattar och jag skrattar. Vi säger hejdå och jag går hem.
Men sen.
Sen blir klockan 22.18 och allt är tyst. Ensamheten begraver mig i ett mörker jag inte kan finna något ljus i, och ingenting spelar längre någon roll. Jag oroar mig inte. Jag skrattar inte. Jag rycker inte på axlarna.
Jag känner tycket mot bröstet som funnits under en lång tid, men som nu blir starkare igen. Heleve. Kan inte andas. Tårar och bita i täcket. Tänka om och varför och hur, hata sig själv mest av allt på hela jorden och bita i läppen som aldrig kommer skratta igen.
Öppna datorn. Leta fram mappen som visades för lite, titta på innehållet och skaka av känslovågen som kommer igen. Fullmåne och snö. Vinter.
Titta mot elementet där ingenting står lutat, titta på golvet där bara mina kläder ligger. Vända sig om i en säng som är för stor. Vilja skrika, vara tyst.
Bli lugn igen men inte kunna sova. Ligga still som ett kolli och inte tänka alls. Titta på klockan. Sent. Måste sova, ser ingen mening. Titta på mobilen. Leta efter spår. Vända sig mot väggen och blunda. Andas fast knappt.
Vakna och natten är över. En ny dag börjar där allt kan kännas okej, för att sedan kännas åt heleve.
Jag är inte hel.
All I ever had is gone.
Dagens..
..lunch: Pizza.
..mellanmål: Muffinssmet.
..middag: Kaka och kaffe.
..kvällsmål: fil och Kalaspuffar.
LCHF, GI, Tallriksmodellen. Jag kan allt.
Måndagsmåsten.
På agendan finns ockdå samhällskunskap, matte och svenska. Life is good.
FML.
Klockan är inte ens sju och jag är arg. Det här blir nog en bra jävla dag.
Spell it out.
Jag funderar på att gå och lägga mig rätt tidigt, för att sedan kunna kliva upp och göra det mesta av morgondagen. Tror det blir ett gymbesök och en del plugg, standard för en söndag. Annars så känns allt okej, samtidigt som det känns sådär.
Man ska inte vara ensam på en lördag.
Finaste.
Röda vita gröna.
Nu har jag huset för mig själv och kan titta på hockey i lugn och ro, det är så mysigt. Snart ska jag åka och hämta min bror och ett par boxar mat, inte helt fel.
Det här är en bra dag.
Sån är jag.
Jag får för mig att klippa av naglarna vid midnatt, och gör det. Jag vågar inte ha några vassa föremål bredvid sängen eftersom jag är helt säker på att jag kommer hugga ihjäl mig själv under natten. Jag vet att jag bara kan somna om jag ligger med ansiktet mot väggen och armarna på ett visst sätt, men envisas alltid med att göra annorlunda tills jag (en halvtimme senare) inser att det inte går och lägger mig på rätt sätt. Att jag aldrig lär mig.
Another day.
Precis som jag skrev igår har jag bara en lektion idag, så nu sitter jag här, i en halvtom datasal utan att göra någonting alls. Tanken var att jag idag skulle komma igång med mitt "paper" där jag ska skriva om stress. I början tyckte jag att uppgiften var helt okej, 6 sidor med ett ämne som faktiskt är rätt intressant. Men in my ass, det kommer inte ett ord.
Att jag ska skriva på engelska är inget problem och inte heller att hitta bra information, utan det är när orden ska transporteras från hjärnan till fingrarna som det låter sig. Det är blankt.
Men jag kan inte lämna den här salen och gå på helg utan att ha kommti igång alls, så jag kämpar på. Ett mening eller ett ord, det spelar ingen roll. Jag ska fixa det här.
Hans-torsdag.
Annars så har kvällen varit lugn och lär fortsätta i samma tempo. Jag blir helt enkelt toklat när jag inte har en massa plugg som ligger, vilket kanske inte är jättebra det heller.
Imorgon har jag bara en lektion på hela dagen, vilket innebär att jag hinner göra stan och träna innan dagens ens har börjat. Skönt.
Fashion for fashion.
Ikväll har jag varit på modevisning. Det fanns fika, trevligt sällskap, ögongodis på catwalken (Maja) och det var naket. Vad mer kan man begära? (bilder av toppkvalla, jag vet.)
I'll be rain.
Jag vill helt enkelt inte vara här, sittandes på kanten av min säng med ont i ryggen och trötta ögon, nej. Jag vill vara någon annanstans.
I'll be rain.
Jag vill helt enkelt inte vara här, sittandes på kanten av min säng med ont i ryggen och trötta ögon, nej. Jag vill vara någon annanstans.
Tough days.
Vi hörs när jag har ett liv. Puss
Might get scraped or they might get bruised.
Skriva en lista över saker som hänt i helgen bara för att man inte hittar något bättre sätt att berätta det på. Ljuga för sig själv och låtsas att det var det man ville skriva fast det egentligen var något annat.
Jag vet. Jag vet. Jag vet inte.
Ibland trycker jag fel eller är lite för ivrig när jag hanterar min iPhone (tack för allt Steve, vila i frid). I samma veva får jag upp en ruta där som säger "Inget att ångra". Varje gång det händer kan jag inte låta bli att tänka på karma, att det är meningen att jag ska påminnas om allt jag borde gjort annorlunda i mitt liv. Varför inte bara kasta en tårta på mig liksom? I ansiktet.
What would it be.
Onsdag. En helt okej dag. Fika, förstå lagom mycket matte (eller för lite), planera PA, löptest (utan att dö), plugg på mammas jobb och träning. Lite historiagnat på det så ligger jag i sängen igen, precis som igår. Och dagen innan det. Och dagen innan det. Herregud vad tiden går. Snart ska man dö. Fast imorgon är det fikadags på miljöpolitiken, så jag väntar i alla fall ett litet tag till innan jag bestämmer mig för att ligga och tugga mask. Over and out.
Stealing.
Nu är jag tillbaka i jag-vill-dö-träsket.
Skål.
Dagens konstigaste.
Jag hittar ett par trosor i högen av kläder på sängen och tänker "eeh, är det inte dom här jag har på mig nu?.." *kollar ner i byxorna* "jo, det har jag minsann." Konstaterande: Har man så dålig koll på sina kläder att man inte vet att man har flera av samma plagg har man för dålig koll.
