Ibland när jag inte bloggat på ett tag, kan vara av tidsbrist eller helt enkelt inte haft ngt att skriva om, kan jag känna: "Äh, jag kan lika gärna lägga ner bloggen nu. Det är ändå ingen som läser den, och den suger. Jag kan isf ta upp bloggandet igen om några år."
Men jag tar alltid tillbaka tanken rätt snabbt, för jag tror ändå jag skulle sakna det lite. För det är ju ändå här jag har chansen att nå ut, till er. Jag kan skriva om exakt vad jag vill (och det betyder inte att jag skriver en massa skit om hur vacker och mycket bättre än alla andra jag är, som vissa andra här i bloggvärlden gör!), och dela med mig av mina tankar och funderingar. Jag tror även att det någonstans hjälper mig att utvecklas, både som människa och som skrivare.

Vad är det som drar mig då? Som håller lågan uppe?
-Ni. Det är inte ofta, men det händer, att jag får gulliga kommentarer från er. Det är så otroligt roligt, så keep it going!
-Friheten. Precis som jag skrev här ovanför, det här är mitt ställe, bara mitt.
-Den kreativa möjligheten. Att fixa och trixa med designen, att få till det där perfekta inlägget eller att lägga in fina bilder. (Det sista är jag tyvär super-dålig på. Satsar på att inom en snar framtid inskaffa en ny kamera. Måste bara låta lönen rulla in, hehe)
-Chansen att synas. Okej, det låter fånigt. Men det är lite spännande att veta att det är folk som läser om mig, som kan saker om mig, men som ändå inte alls känner mig. Tänk att gå på stan och någon kommer fram, berättar att de vet vem jag är och gillar vad jag gör. Vore inte det ballt?!

Framgång eller inte, det är roligt att blogga!