Idag tänker jag inte ens be om ursäkt för att jag inte skrivit, för hur f-n skulle jag ha hunnit det?

Jag vaknade (tyvär) vid nio av att min bror kom hem från jobbet och pratade i telefonen högt som bara den (han började kl 2 inatt, golfbanejobb). Jag blev förbannad och tryckte kudden över huvudet och somande om. Detta resulterade dock i att jag försov mig till halv 11, och fick smått panik då jag skulle infinna mig på jobbet kl 11. Snabbt tvätta ansiktet, snabbt klä på sig, snabbt sminka mig (måste ju ändå se ut som en människa), snabbt trycka i mig en stadig frukost bestående av en banan och snabbt åka iväg.
Stressfaktorn blev inte mindre när jag fått på mig ett förkläde och kammat till håret, nej nej, då var det lunchkaos. Det var typ 4 kockar i köket (vi har vanligtvis en), 6 servitriser och en herrans massa lappar med beställningar. Lapparna var tänkta att underlätta, men de blev fan så mycket rörigare så vi sumpade dem och körde bara ut tallrik efter tallrik. Till slut var allt mätta och belåtna, och vi kunde pusta ut. Ett tag.
Klockan blev fem, middagen var aningen försenad. Maten blev klar, folket blev nöjda. När de hade ätit gick de loss på efterrätten, kaffet osv. Sen, sen kom det jobbigaste. Barkön växte och växte, folk blev fulla (eller okej, berusade), dj:en spelade snabb musik, glas överallt, drinkar hit och drinkar dit.
Jaja, jag gissar att jag kännt på det riktiga arbetslivet idag. Jag fick äntligen gå hem kl 22, det blev ett 11-timmarspass.

Jag är trött, har smutsiga kläder fulla i grädde, mat och dricka (fick en liten öldusch där på mitten någonstans) och håret ska vi inta tala om. Bacon.

God natt, simma lugnt!