Ljusen är tända, tv:n är på och mörkret ligger som ett tjockt täcke utanför mina sovrumsfönster. Temperaturen har sjukigt igen, -15 i eftermiddags. Jag hoppas på lite varmare väder imorgon, jag måste ut och röra på mig nu. (Dagens planerade tur blev inte av pga kylan)
Även fast vintern har sin väldiga charm med frasig snö, perfekta slalombackar och en anledning att gömma sig i stora jackor och mysiga mössor, längtar jag till sommaren mer än någonsin. Jag saknar att vakna om morgonen, ta ett glas jucie och en macka att äta ute på altanen, att sedan svida om till bikinin och lägga sig i solen med en äckligt tjock bok. Att kunna vara ute hela natten, iklädd en lätt klänning och på sin höjd ta på sig en tunn kofta om man fryser. Sen är sommar-Erica ett tusen gånger fräschare än vinter-Erica. Den (förhoppningsvis) bruna kroppen och det lätt sommarblekta rufset slår den kritvia kroppen och det feta, raktnerhängade håret med hästlängder.
Sen att byta ut vinterkängorna mot ett par klackar till bara ben, vore inte heller så fel..

Nej, det är bäst jag slutar tänka i dessa banor innan jag går in i någon slags depression.