Imorgon är det dagen före julafton. Hur knäppt är inte det?!
Jag ska inte börja tjata om att jag inte har någon julkänsla än igen, för att jag har precis insett att jag kanske helt enkelt inte får någon längre. Förra året kännde jag inte denna längtan och spänning, som jag vill minnas att jag har gjort varje år hela mitt liv. Man myser bland alla tomtar, röda gardiner och tända ljus. Visst myser jag nu med, men inte på samma sätt. Nu går jag liksom runt och vet att jag borde vara spänd och längta, och därför tror att jag gör det, fast jag inte alls gör det. Äh, nu babblar jag bara.

Mamma och pappa åkte nyss och julhandlade, jag orkade inte hänga på. En (eller flera) timme i mataffären med velande hit och det, denna ost eller denna?, vandrande fram och tillbaka med kundvagnen och släpandes på korgen, kändes inte så lockande. Jag sitter nu istället framför tv:n och lyssnar på den absolut hemskaste människa jag vet för tillfället, Anna Anka. Jag kan knappt sätta rätt ord för människan. Hon är självupptagen, fördomsfull, glappkäftad, fake, högljudd, äcklig.. listan kan göras lång. Och visst, det låter grovt, men vafan, männskan är inte frisk.