Det är kärlekstema på Idol. Det är vackert, det är känslofyllt, det är genuint och det är äkta. Precis som kärlek ska vara.
Jag försöker att inte bli alldeles tankspridd och kicka igång de tankar jag allt för väl känner igen, men det är inte lätt.
Det finaste som finns är kärleken mellan två personer. Pojke flicka, mor dotter, far son, morfar barnbarn, flicka flicka, pojke pojke, alla kombinationer låter lika vackra i mina öron. Om ni precis som jag tittar på Idol just nu, och såg Mariettes inslag från sitt hem, där man fick "träffa" hennes flickvän, inser att fördomar om kärlek mellan likkönade är så idiotiskt dumma att det inte är sant. Om inte det där är äkta kärlek, då vet ja fan inte vad det är.

För mig spelar det ingen roll vad man har för kön, hur olika man är, från vilken kultur man kommer ifrån eller vilken nation som står tecknad i ens pass. I slutet är vi alla människor, så lika men ändå så olika. Varför ska man lägga vikt på att peka ut fel på människor? Varför ska man lägga kraft på att leta fel när man istället kan uppmuntra och faktiskt tala om vad man uppskattar hos varandra?
Det gäller inte bara kärlek. Det gäller allt.
Jag är inget helgon, men jag kan se när folk gör fel.

Byt ut ditt hat mot kärlek, det är du som tjänar på det.