Jag vet inte varför jag känner som jag gör, jag är i tre delar. En del av mig vill inte alls blanda in någon annan i mitt liv, det leder bara till problem och heartache. Nästa bit av mig vill ha lite av alla, eller ja, ni fattar, göra det som känns bra för stunden liksom, villkorslöst. Den tredje delen av mig vill bara ha dig, få dig och aldrig släppa taget. Den delen kallas hjärtat. Även fast allt känns så mycket bättre nu, kan jag inte hjälpa att tänka det jag tänker, och känna det jag känner.
När huvudet och hjärtat är osams, blir det oftast hjärtat som vinner fast det är huvudet som har rätt. Varför är det så?

Sen när jag ser andra möjligheter runt om mig, ser jag lika snabbt vilka omöjligheter de är, det kommer aldrig att gå. Att drömma är tillåtet, att drömma är lätt. I mina drömmar hjärtat och huvudet bästa vänner, där är de sams och utvägen är vacker. Det enda jag egentligen känner är rädsla, rädsla att det kommer fortsätta såhär.
Jag vill inte leva mitt liv i en dröm.
Jag vill leva i en verklighet. En verkliget som är enkel, trogen och vacker.


For all of the nights I sleep alone.