Först blev jag chockad och lockad, vad är det här för brudar?
Sen blev jag skadeglad och beroende, var tvungen att se vad de skrev för patetiska inlägg.
Nu är jag äcklad och helt matt, jag orkar inte med dem längre.

Vilka snackar jag om? De sk. "Fjortisbloggarna". Jag behöver nog inte nämna namn, det är de blona, rosaläppade och push-up missbrukande brudarna jag snackar om..

Vad finns det för nöje i att sitta och skriva om sina "nya svindyra skor", som jag har råd med för att ni läser min blogg och jag provocerar för mer läsare. You know you love me och allt i den stilen. Var finns tanken när man som femtonåring öppet lägger ut halvnakna bilder och skriver att man ska supa skallen av sig senare under kvällen? Och dessutom ragga upp någon snygg kille, som man sedan kallar sin pojkvän för att folk ska bli intreserade och nyfikna. Eller som ni väljer att kalla det, avundsjuka?
Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker inte att en blogg ska användas till smutskastning av andra människor där man lägger ut bilder på dem och kommenterar finnar, tjocka lår eller missmatchat löshår? Att man sedan hänger ut deras familj och vänner bara pga av något "bloggbråk" över ingenting (för att locka läsare antagligen), känns otroligt onödigt och visar att man helt har tappat verklighetsbilden. Det handlar inte om klackarna man har, hur blond man är eller storleken på brösten, det handlar om insidan. Vad vill man vara för person och vad vill man göra med sitt liv?

Jag tror inte att orealistiskt mycket alkohol för sin ålder, killar som är  mångamångamånga år äldre och  att skita i skolan totalt för att istället hänga i stan med sina polare och köpa nya saker på rullande band, är en bra uppväxt.
Ha kul, klä upp er och gå ut på helgerna, visst! Men ta ansvar för det verkliga livet, det är det som kommer bilda er framtid.
Ni skirer att ni aldrig i livet skulle kunna hamna i kassa på Donken, men vad f*n tror ni väntar när ni beter er på det här sättet? Fast det kanske finns en bra utbildning att köpa? Vad vet jag.. Ni kanske kan provocera er till en lysande karriär och få gå på VIP-fester hela livet. Om det är målet so, please, go ahead.

Jag mår seriöst dåligt av att se er kasta bort ert liv.
Men, det är ert val, inte mitt.