Jag har mått bra, hela dagen. Inte tänkt på det, eller jo, men inte brytt mig, inte för fem öre. Men nu kom det som en våg igen, ger mig ont i magen. Jag vet att det inte var jag som gjorde fel, att det inte var jag som ljög och gjorde saker bakom ryggen. Trots detta känns det som om det hela ligger på mina axlar, att det var jag som gjorde fel. Jag tänker på allt jag skulle gjort annorlunda. Men vad tjänar jag på det här? Ingenting, absolut ingenting. Jag vet att du inte kommer ändra dig, jag vet att jag inte borde känna som jag gör, jag vet att det är så mycket mer jag inte vet, och inte vill veta.
Ibland går saker åt helvete, det gör ont. Man bryter ihop, kommer igen och glömmer allt. Jag har glömt allt, nästan. Jag bryr mig inte längre. Typ. Jag har underbara vänner som finns för mig i ur och skur, vänner jag kan prata med och få stöd av.
Ja tror inte längre att det var meningen att detta skulle hända. Jag vet att det inte skulle ha hänt. Det var inte meningen. Om du bara hade sagt det du sa några dagar tidigare, så skulle jag inte sitta här idag och skriva detta, inte på det här sättet. Du säger att du vill att vi ska vara vänner. Jag är inte så säker på det. Du tittar inte på mig, pratar inte med mig. Jag vet inte vad du vill, alls.
Jag säger som jag sagt 3 miljoner gånger idag; Jag bryr mig inte längre!
Jag vet dock att jag inte kan säga detta utan att undra om det är en del av mig som ljuger. Den delen kallas för mitt hjärta och är inte lika mjukt som det brukade vara. Det kan jag inte skylla dig för, inte fullt ut i alla fall. Det har prövats, i år och år. Denna gång trodde jag att det var annorlunda, att det var ömsesidigt, jag hade fel. Igen.

Jag kommer ihåg dagarna då allt var okomplicerat, vi var vänner. Det var allt. Nu är det inte ens så, nu är vi ingenting. Jag vill inte ha det så, och jag hoppas att du inte vill det heller. Jag har gjort allt i min makt för att lösa detta nu, utan något svar. Jag tänker inte jaga längre, det är inte värt det. Varje gång du nekar mig bli jag mindre, och snart kommer jag försvinna.
Du kanske tycker att allt det här är löjligt, att det inte ens var något. Att vi inte hade något. Du har fel, så in i helvete fel. Det vi hade, eller inte hade, betydde mycket för mig. Nu går jag vidare, jag hoppas att du vill gå med mig.


Kenza skrev en gång om att hennes mobil innehöll flera "feel-good-sms", som hon inte kom sig för att radera. Min telefon innehåller "feel-bad-sms".