Sitter och tittar på Desperate. Ätit lite glass.
Jag äter mycket, jag äter för att det är gott. När jag är ledsen är jag inte alls, då blir tanken på det godaste man kan tänka sig inte gott för fem öre. Jag undrar om det är en försvarsgrej? Jag menar, jag blir ledsen för att det hänt något. Jag börjar fundera på vad jag kunde gjort annorlunda. Jag börjar tänka på vad jag gör, hur jag ser ut, vad jag säger.
När det går över går allt tillbaka till det normala. Jag äter när jag blir hungrig, precis vad jag vill. Jag tycker att man ska unna sig det man vill ha, det spelar ingen roll att det är mitt i veckan, ät. När man inte vill eller känner att man behöver den där godbiten, då skiter jag i det. Så enkelt är det.
Vad pratar jag om? Ingen aning. Jag tänker för mycket, that's it.

Undrar vad jag ska ha på mig imorgon. Snyggt, bekvämt och enkelt. Så ska det vara. Jag är ingen modeslav, jag tar på mig vad jag tycker känns rätt för dagen. Är det en klänning och klackar tar jag det, är det baggy-jeans och en hood kör jag på det.
Morgon dagen kan bli något av det, eller inte alls.

Jag är trött, därför pratar jag. Känns mycket lättare än att gå igenom hela kvällruntinen med; tvättnig, tandborstning, linsurtagning, av klädning, framplockning av morgondagens outfit, lägga fram böcker, nyckler osv. Nej, jag orkar inte, än.
Det är skönt att ha blogge. Här kan jag prata av mig. Skriva vad jag vill. Jag riktar inte mina inlägg mot någon annan, jag anser det som bortkastat. Jag skriver om vad jag känner, vad jag gör och vad jag tycker. Så behöver de inte vara, men jag tycker det är bäst så. Varför spendera livet att tracka någon annan? Onödigt.

När jag började skriva detta skulle det inte alls handla om det här. Det skulle handla om något annat, något mycket svårare. Men jag väljer att avstå. Jag vill inte bråka på någon, vara sur eller bitchig. Jag vill återgå till att vara bekymmerlösa Erica med ett leende på läpparna, slippa bry mig om vad någon annan tycker och bara vara.
Jag ska glömma allt, imorogn.