När man var mindre var våren fantastisk. Glädjen att få ta fram cykeln ur garaget, knäppa på hjälmen och ta de första fria trampen för året. Att få känns vinden dra lite lätt i håret samtidigt som man susade fram på kvarterets gator. Att se omgivningen förvandlas till ett land av möjligheter, ett land där grussoppa, gjort på vintervägarnas avlagda grus och vatten fårn närmaste pöl, stod högst på menyn. Att få sätta sig på en gunga, svinga så högt som det gick och kanske till och med snurra några varv och leka karusell. Att utan problem kunna spela bandy eller fotboll på gatan, och slåss om att vara den nya Zlatan.
Kanske var det den bästa tiden på året.

Nu känns det mest som en lång transportsträcka. Det är för varmt för att ha fjällräven-dunjackan, men yet lite för kallt för sommarjackan. Det är på gränsen att kunna ta fram moppen, men tanken på att sitta på en buss när solen trycker sig mot rutan känns inte så lockande. Efter vägarna staplas högar av grus, skräp och framförallt, bajskorvar. Att folk inte kan plocka upp eftersina hundar kanske man kan ha överseende med på vintern, då det är så lätt att täcka över, men det är nu man inser hur idiotiskt det är. Det ser rent ut sagt förjävligt ut! Jag menar, hur lång tid tar det? Tre sekunder, max. Fast det är klart, de som inte tar upp kanske inte heller spolar efter sig i toan, så det kanske faller sig onaturligt att göra det.
Nu var det inte bajs det här inlägget skulle handla om, även om min mamma kanske har lite rätt när hon påstår att detta ord på fyra bokstäver är mitt favorit ord. Det är ett bra ord. Lätt att säga och har ett starkt uttryck. Om någon frågar en fråga man inte riktigt vill svara på, eller inte orkar, är det ett bra ord att ta till. Funkar alltid.

Vad fick ni för mat i skolan? Bajs.
Hur gick provet idag? Bajs.
Vad önskar du dig när du fyller år? Bajs.
Mm, vad är det som doftar? Bajs.
Vad.. Ja, ni fattar. Klockrent.

Så, vart var jag?
Våren är också en sorglig tid. Snön är slaskig och smutsig, det känns inte lika mysigt att tända ljus om kvällarna och täcket känns för varmt om natten. Det känns inte heller som att man har samma rätt att sitta inne på dagarna och kolla på film, utan pltsligt så är det så himla viktigt att man går ut stup i kvarten.
Men sen är det klart att det är underbart att känna solens varma strålar mot ansiktet, kunna gå i tunna skor utan att frysa om fötterna och höra fåglarnas kvitter.
Våren är fin, men också ganska ful. Om vi människor inte hade varit så jäkla bekväma av oss kanske vi skulle kunna slitta att trampa i detta fyrbokstäviga ord, och gå omkring och lukta ovetande.
Kanske hade vi ändå saknat denna mitt i mellanbit om vi inte hade haft våren, men hur nice hade det inte varit att kunnat lägga undan skidorna och i samma sekund kunna snöra på sig bikinin? Underbart är det ord jag söker.

Sommar - Vinter. Underbart utan ord på fyra bokstäver.