Jag, sara och malin har fått i uppdrag att spela in en liten film till en bekant och väns pappa, som fyller 50 bast här i dagarna. Eftersom vi är som vi är så tar vi detta på stort allvar och började ikväll. Riktigt vad filmen går ut på är svårt att säga med tanke på att ni inte känner honom den är tillägnad, men man kan säga att den visar hur vi uppfattar honom, vad man tänker på när man hör hans namn. Förhoppningsvis blir den rolig, men annars så får det gå ändå, vi slipper vara där när den ska visas.
Eftersom jag är så high-tech så blir det nog jag som ska försöka få ihop kalaset, och till hjälp har jag ett redigeringsprogram. Jag har aldrig fattat mig på denna mac-produkt, men nu har jag liksom inget annat val än att kunna hantera det. Och vet ni vad, jag tror jag gör det nu, efter 5 min så klarar jag det. Det måste fan ligga i blodet, och jag är glad att jag ärvt ett gruskorn av vad min bror är kapabel till när det kommer till teknik.

Nej, sägen på detta så är inte livet så tokigt. Puss