Tänkte skriva om något personligt. Något som betyder något för mig.
Återigen hamnade det i "utkast", along med en hel drös av klara och icke-klara texter.
Det är som att glappet mellan mig och mig själv har blivit för stort, som om jag inte riktigt kan komma in. Jag vet hur jag känner, men samtidigt så gör jag inte det. Mina åsikter är starka, men det finns inga ord som kan bära upp dem.

Istället serverar jag er sörja. Dag efter dag.

Det är vad det är för mig. Smörja.
All text som inte betyder något, borde inte skrivas.