Jag har inte varit en aktiv bloggare de senaste dagarna. Det finns en förklaring.
Jag vill inte dra den här i bloggen, föresten är det alldeles för komplicerat för att kunna förklara för folk som inte känner mig, på riktigt. Hur som helt är jag lite lost, i mig själv. Jag har inte skrattat på två dagar, och Det är inte erica lundberg.

Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig på något vis, för det gör inte jag. Det finns miljoner människor som har det värre än jag just nu. Så just don't, det blir inte bättre av det. Det blir inte heller bättre av att jag går runt och är sur eller arg, det vet jag. Det enda problemet är att detta lämnar min att vara likgiltig, något som kanske är värre. Jag upplever att saker inte spelar någon roll längre, att varken känslor eller tankar spelar in.
Detta gör att jag inte alls blir särskillt uppstressad av att upptäcka att min spanskamapp innehållande bok och glosbok är gone and försvunnen, och imorgon har jag läxförhör. So waht? Vad fan spelar det för roll egentligen.. Egentligen.

Jag har inget kul att berätta. Inga spännande historier att skriva ner eller dirty secrets att dela med mig av. Det enda ni kan få ta del av just nu är mitt liv, som för tillfället är rätt mörk, patetiskt och jobbigt.
Problem kommer och går, sånt är livet. Ibland är det bara så att problem och känslor blandar sig, trasslar till sig och bildar en fet knut. Just nu kan jag inte få upp den. Jag vill inte få upp den. Jag ska helt enkelt leva med den. Det är det bästa just nu.
Imorgon planerar jag att gå till skolan, glömma knuten för ett tag och plocka fram ett leende jag inte brukat på två dagar.