Jag har tidigare skrivit att jag har tappat suget efter mat och annat som åker ner i magen, vilket är mycket märkligt. Klockan är redan fyra, och det ända jag ätit är frukost innan jag tränade på förmiddagen. Nu äter jag bara för att jag måste äta, eller borde äta, inte för att jag är hungrig egentligen.
Det är inte bra, det vet jag, men på något vänster känns det lite skönt. Jag kan gå hemma om dagarna och skippa det massiva småätandet och dragandet i alla kökets lådor. Jag nöjer med med några måltider om dagen och kan gå och lägga mig nöjd, varken hungrig eller mätt. Men sen kanske det är så att det snart vänder igen, och jag går tillbaka till att vara en mellanmålstjej.
Hur som helst ska ni inte tro att jag har ngn slags ätstörning eller att jag bantar eller något, absolut inte. Jag vet hur viktigt det är att äta och jag fungerar inte heller utan mat. Jag är en av de människorna som kan få ett otroligt dåligt humör när jag är hungrig, så akta er. (okej, nu är jag inte hungrig så ofta som sagt, men  ni fattar)