En god natt-hälsning som blir ett budskap.
Jag sitter uppe helt utan anledning. Men det är väl lite av charmen med att vara tonåring. Sitta vid datorn långt in på småtimmarna, halsa Jolt-cola och sova fram till tre nästa dag. Okej, jag kanske inte riktigt gör att det där, men att fördriva timmar vid datorn är jag expert på. Facebook är nog den största skurken, tätt därefter bloggar. Jag tycker det är roligt att läsa om andra männsikor, särskillt om vad de tycker och tänker, hur de upplever saker och deras åsikter.
Just därför är jag inte den som följer modebloggarna slaviskt, hellre de personliga. Fast det bästa av allt är ändå att läsa om de man känner, eller känner till. Man får en så mycket klarare bild om hur de är som personer, på insidan lika väl som på utsidan.
Därför skulle jag vilja att fler av mina vänner börjar blogga (inte för att jag inte känner dem, det gör jag, men för att det skulle vara kul att läsa). Fast sen tycker jag även att det är lite töntigt att blogga. Jag och Josefine hade en disskusion om det när vi längdade på idrotten. Att blogga är kul, att vara en bloggare känns nästan lite pinsamt. Jag vill inte ha den där "bloggstämpeln", just för att det finns så många som förstört det här med att blogga, det är de som gjort det till ngt negativt.
Jag tycker inte att en blogg ska vara ett ställe där man skriver elaka saker bara "för att man har makten", eller där man lägger ut nakenbilder (nästan iaf), för att locka till sig läsare. Jag tycker inte att man ska använda bloggen som ett vapen, eller bråka offentligt på. Om man är lack på någon kan man väl ta det face to face, och inte lägga ut på internet. Att sedan kasta skit mot dennes familj, vänner eller andra som verkligen inte har med saken att göra, är vansinnigt.
Nej, låt bloggen vara ett ställe att lätta hjärtat, hjärnan och glädja välden. Även om deppiga inlägg kommer ibland, det får man ta.
Jag vet inte hut länge jag kommer blogga, men jag tycker om att skriva här. Här kan jag uttrycka mig, på vilket sätt jag vill. Men inte personattackera, nej, det lämnar jag åt dem som redan dragit ner sig själva i skiten.
God natt.
Just därför är jag inte den som följer modebloggarna slaviskt, hellre de personliga. Fast det bästa av allt är ändå att läsa om de man känner, eller känner till. Man får en så mycket klarare bild om hur de är som personer, på insidan lika väl som på utsidan.
Därför skulle jag vilja att fler av mina vänner börjar blogga (inte för att jag inte känner dem, det gör jag, men för att det skulle vara kul att läsa). Fast sen tycker jag även att det är lite töntigt att blogga. Jag och Josefine hade en disskusion om det när vi längdade på idrotten. Att blogga är kul, att vara en bloggare känns nästan lite pinsamt. Jag vill inte ha den där "bloggstämpeln", just för att det finns så många som förstört det här med att blogga, det är de som gjort det till ngt negativt.
Jag tycker inte att en blogg ska vara ett ställe där man skriver elaka saker bara "för att man har makten", eller där man lägger ut nakenbilder (nästan iaf), för att locka till sig läsare. Jag tycker inte att man ska använda bloggen som ett vapen, eller bråka offentligt på. Om man är lack på någon kan man väl ta det face to face, och inte lägga ut på internet. Att sedan kasta skit mot dennes familj, vänner eller andra som verkligen inte har med saken att göra, är vansinnigt.
Nej, låt bloggen vara ett ställe att lätta hjärtat, hjärnan och glädja välden. Även om deppiga inlägg kommer ibland, det får man ta.
Jag vet inte hut länge jag kommer blogga, men jag tycker om att skriva här. Här kan jag uttrycka mig, på vilket sätt jag vill. Men inte personattackera, nej, det lämnar jag åt dem som redan dragit ner sig själva i skiten.
God natt.
Kommentarer
Trackback
