Jag nyser och snorar om vart annat, hur kul är det att vara förkyld?
Själva sjukan i sig är inte så farlig, men det gör allt så mycket jobbigare i vardagen. Att behöva springa till toaletten stup i kvarten för att snyta sig (hallå, jag vill inte snora ner min klass..), att inte kunna sova om nätterna och tvingas nöja sig med att kunna andas genom munnen, i bästa fall genom ena näsborren. Fast det värsta av allt är det med träningen. Jag hatar, och då menar jag HATAR, att träna då man inte känner sig helt frisk. Att vara med och köra på halvfart är det värsta jag vet. Dels så kan man inte köra hundra, dels så ska man inte köra hundra. Men att träna när man inte kan köra hundra är värdelöst, "vad fan gör jag här?!" brukar jag då tänka..
Hur som helst så hoppas jag på två saker till imorgon. Eller jag har två allternativ, kanske är bättre att säga.
1. Jag blir helt frisk över en natt.
2. Jag blir sjuk. Alltså sjuk sjuk, stanna-hemma-sjuk.

Att genomföra första fyspasset på Kempis med en förkylning i kroppen känns skit, minst sagt. Så, make me healthy or give me fever!

Funderar på att sätta i mig en citron-lime-juice och lägga mig under en filt. Naturkunskaparbetet kommer jag ändå ingen vart på, men jag har faktiskt börjat! Jag lovar.