Nu är jag där igen.
Längst ner på humör-skalan.

Jag vill inte vara här, känna såhär och tänka såhär. Men ändå hamnar jag här. Jag vet inte vad det beror på, eller jo, jag har mina aningar. Jag är starkare än så, det vet jag, men på senaste tiden har jag levt i två världar. En bra värld och en dålig värld. Oftast så kan jag kombinera dem och slippa att känna såhär, men just nu har den dåliga tagit över, och allt känns omöjligt.
Nu vill jag att Julia ska komma hem, att Maja ska höra av sig och att allt ska bli som vanligt.