Tog mig en titt i arkivet, hamnade i december. Jag kan knappt förstå att marken en gång (hundratals gånger egentligen..) legat snötäckt utanför mitt fönster, att mina fötter gillade att bo i tjocksockar eller att fjällräven jackan var den givna kompisen. Det känns inte som om det någonsin varit vinter här, och jag ser den inte framför mig heller. Dock vet jag att den kommer, precis som varje år. Även om jag älskar sommaren och det jag upplever just nu så gruvar jag mig inte för det som komma skall, för försfrusna tår och vita hårtoppar, nej - det hör som till.
Säga vad man vill om Sverige och dess "mellanmjölks-stil", men det finns en charm i att ha flera årstider. Det gör verkligen det. När det är vinter längtar man till sommaren, och ibland om sommaren längtar man till vintern. Detta resulterar i att man (förhoppningsvis) uppskattar t.ex sommaren lite mer när den väl kommer, att man verkligen suger in allt man får. (Ja, jag hörde hur den meningen lät..) Det är bra. Sverige är ganska bra.

Jag har många gånger drömt om livet på varmare breddgrader, såsom Australien eller NZ, kanske Grekland eller något annat trevligt, men tänkt om det skulle bli en besvikelse? Jag menar, tänk om jag skulle uppfatta det som enformigt efter ett tag och sakna tiden då löven faller och jag blir tvungen att ta på mig en extra tröja. Ja, kanske. Jag tror nästan det.
Äh, vad poängen är vet jag inte. Jag vill bara ha det lagomt, varierande och uppleveslerikt. Och just NU uppfyller detta land mina krav, för en sak kan jag säga er;

Jag svettas varje dag.