Plötsligt är inte allt så tungt längre. Jag har ätit choklad, smet som blev kvar i kastrullen när mamma bakade och skivit lite på talet. Jag sms:ar även med en gosig vän, som jag saknar ganska mycket nu för tiden.
Anledningen att jag satte mig vid datorn nu är att jag ska försöka skriva lite manuslappar, så att jag på söndag kan öva och öva och öva, så jag slipper stå framför klassen och inte veta vart jag ska ta vägen. Vilket antagligen kommer hända ändå när jag tänker efter...

Jag har även insett hur lite spanska jag kan, eller hur mycket jag glömt. Kan vara vilket som. Jag känner bara hej hej vi ses aldrig mer till chansen till mvg, he he he. Hoppas Kicki ser den stora (lilla) potential jag har till spanska, och överraskar mig. Vore halvkul som.

I övrigt så har jag inte alls så mycket att berätta. Solen lyser med sin närvaro och vinden vaggar träden. Värmen är inte längre vad den var, och jag måsta säga att jag inte är så ledsen över det. Att svettas konstant i en vecka är ganska jobbigt, och det är därför ganska skönt att småfrysa i mellanåt. Det är klart jag hoppas att värmen kommer tillbaka snart, för benen mina är blekare än blekast.
Såg föresten att det var ett himla ståhej gällade frågan om man skulle tillåta nakenbad vid Lövsjön (ingen aning om var den ligger..) eller inte. Så för de frisläppande folken hoppas jag extra mycket att värmen kommer tillbaka, jag menar, det vore ju kul om man slapp upplevelsen att kylan skrämmer bort det lilla man har. Om ni fattar vad jag menar.

Med en enkel sång och en enkel dans, önskar jag er en god kväll som om problemen inte fanns. TTYL!