Härom morgonen när jag vaknade på tok för tidigt, hann jag titta på nyheterna en hel massa. Det var bland annat en reporter som träffade en man som var expert på meditation. Han förklarade att meditation inte alls är något hokus-pokus som man kan tro, utan att det bara handlar om att hitta sig själv, här och nu.
Han menade att man skulle sätta sig ner ett par minuter varje dag och bara ta in allt; dofter, ljud och bilder av vad som händer runt om kring sig. Att man helt enkelt måste öppna ögonen för det som händer nu, och varken leva i framtid eller fundera på det som varit.

Jag tror verkligen på det, att det är viktigt menar jag. Jag har många gånger skrivit att jag inte tycker om att längta, eftersom det får tiden att gå och man riskerar att missa det som händer NU. Jag tycker inte att man ska stressa genom livet, och inte bara beta av mål för mål, framtidsplan för framtidsplan.
Jag vill vakna upp en dag och upptäcka att jag är 25, 35 eller 55, och uppleva att jag tappat en massa tid som jag inte tagit vara på ordentligt.
Jag hatar även att älta det som varit, tänka på saker som redan hänt som man ändå inte kan ändra på. Det är jag dock inte bra på, jag lever om händelser dagligen i mitt huvud, både på gott och ont, men tyvärr mest ont.
Att fundera om och om igen på saker som hänt, tänka på vad Jag kunde gjort annourlunda, tär mycket på insidan. Ibland så mycket att jag blir rädd för att gå vidare, vilket heller inte är bra. Jag vill liksom inte leva kvar i det som varit och egentligen avslutats, bara det att jag inte kan ta steget ur, utan känna mig fri att uppleva nya ögonblick.

Men det är klart, att tänka tillbaka och längta framåt måste man få göra, till viss del. Bara man inte låter det ta över helt och hållet. Man måste våga öppna ögonen ordentligt för att se vad som egentligen pågår, för att finna något nytt.
Kanske ser man något mycket bättre? Något som faktiskt händer NU och man kan ta vara på.

Att leva i nuet är ett sätt att komma över det gamla och spara på framtiden. Kom ihåg det.