Snart firar min Julia ett år med sin älskade. Ett helt år!! Det känns sjukt, tiden har gått så snabbt sen jag satte min fot i Nolaskolan att jag knappt hänger med alls... Men jag känner samtidigt hur mycket jag gjort det här året, hur mycket jag gått igenom och hur mycket jag fått med mig. Det här året har inte varit som de tidigare jag haft, nej, det har faktiskt hänt saker i mitt liv.
Jag har smakat på kärlek, flera gånger faktiskt, och även tappat den, även det flera gånger. Jag har gråtit och skrattat om vart annat, varit stressad och ovanligt avslappnad. Men jag får lite ont i kroppen när jag tänker på allt som gått fel, men samtidigt dämpar vetskapen om att jag faktiskt vågat och försökt det hela lite.
Hur som helst så är jag så himla glad för hennes skull, för deras skull. Även om jag inte hittat det där än så har dom det, och det blir jag glad för.

Jag är kär i kärleken.