Talar i gåtor. Precis som jag upplever det.

En gång så nära. Nu så långt ifrån.
Hur det går till förblir en gåta, och tror aldrig att jag kommer förstå det. Det är inget jag mår dåligt över egetligen, jag tycker bara att det är jävligt tråkigt. Men det skulle jag aldrig berätta.
Inte heller att du alltid kommer vara speciell för mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0