När jag går på vassa stenar uppskattar jag solen.

För ett år sedan hade jag gått lite mer än en månad i ettan, första året på gymnasiet. När man börjar i gymnasiet är man stor, man får liksom en annan status. Det året är också det då man ska börja vara lite wild och crazy, och om redan varit det innan så är det mer okej nu, man ska ba köra liksom.
När jag tänker tillbaka på det gånga året så kommer jag inte ihåg så mycket, samtidigt som jag vet att det hänt massor. Jag hade levt det här året mer levande än året innan, tagit fler chanser men ändå inte tillräckligt många. Jag har upplevet kärlek en, två och tre gånger, även om det aldrig lett ända fram. Jag har lärt mig massor, misstag behövs ibland. Jag har upptäckt sidor hos mig själv som jag inte visste att jag hade, och jag har även utvecklat nya. Vissa bra, andra mindre bra. Jag har knutit nya kontakter, fått en hel drös med nya vänner och tagit för mig lite mer. Jag har vågat visa tårna, men ändå inte hela framfötterna. Jag har gråtit, jag har skrikit, jag har skrattat tills jag inte kunnat stå och jag har skällt på andra tills rösten inte orkat mer. Jag har sagt saker som jag verkligen velat, men egentligen inte vågat. Jag har varit uppe hela natten och klarat mig fint, åkt taxi i mörkret och rullat hatt med främlingar. Jag har dansat tills fötterna nära på skållats, och jag har nästan somnat på en toalett. Jag har ätit en hel massa gott och vågat på mig nya saker. Jag har klippt av håret och sparat ut det, innan jag har klippt det igen. Jag har också färgat det i en mörkare färg och sedan fått sota för det med en utväxt som heter duga. Jag har bockat av saker på min "att-göra-innan-jag-dör-lista" och påbörjat nya projekt. Jag har varit en bitch och ett pmsbarn, jag har fått dåliga vanor och bra vanor. Jag har blivit trampad på och lurad, jag har förbannat mig själv och rest mig ur avgrunden. Jag har kramat om mina vänner och min familj, i medgång, motång och bara för att jag vill.

Jag har gjort saker detta år som jag aldrig gjort tidigare. Jag har funderat på att lägga ner, men insett att det är svårare att ge upp än att fortsätta kämpa. Jag har pressat mina läppar mot någon annans och tagit vara på ögonblick som gjort mig till en bättre männsika.

Även om jag ibland är ledsen och anser att allt är meningslöst, så har jag fyllt min ryggsäck med fina stunder.
Detta har varit ett bra år, även om det gjort ondare än någonsin..

Kommentarer
Postat av: Anonym

fint skrivet ejica!

2010-10-09 @ 10:03:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0