Fick order om att dyka från trean. Trippade upp, ut på tramolinen, tittade ner och blev skakis i benen. Gick tillbaka till säker mark, samlade mod och gick ut igen. Blev feg igen och gick tillbaka. Detta upprepades ett tiotal gånger utan resultat, fan. Varför ska det vara så svårt att tippa framåt med armarna och huvudet först? Bajsapa.
I och för sig får jag en chans till, och då jäklar ska jag våga. Hatar att chicka ur.

I övrigt har jag två liter klorvatten i huvudet, lock för öronen och ont i halsen. Fint. Nu väntar kemiboken så fint på mig, och jag känner att jag måste göra den sällskap för en gångs skull. Den är inte min vän alls, men ibland får man bjuda till.
Puss