Igår satt jag uppe alldeles för länge och skrev estradpoesi som aldrig ville bli klart. Tillslut raderade jag allt djupt och känslosamt jag skrivit och började om på ny kula, men en liten annan inriktning.
Idag framförde jag den för övriga filurer i klassen. Dom skrattade - uppdrag slutfört. Min lärare tyckte också om den, jag blev nöjd.
Nu är jag istället mycket trött och planerar en tidig kväll, så bra som det brukar gå..
Men innan jag kan lägga huvudet på min underbara kudde måste jag ta tag i biologin. Proven avlöser varandra och om ca 36 timmar ska jag kunna allt. Nu kan jag, inget.
Kult ändå.