Vackra toner och en vacker röst. Fina ord och meningar som rör mig i hjärtat.

Jag fylls av ånger och minnen, de blandas och jag vet inte längre vad som är vad. Kunnat ha varit och hann aldrig bli. Borde ha varit och skulle inte ha varit.
Fast i någon annan och lära sig att leva halv.
Vara ledsen och gråta, skratta hysteriskt och vara arg.
Vilja vara ensam och vilja somna med någon. Vilja dela på en glass och vilja ge bort sista tuggan.
Se framtiden och känna ett pirr, lugna sig själv med insikten av att det aldrig kommer bli så.
Titta på sig själv i spegeln och inte känna igen sig, vakna och vara jag igen.

Det är livet. Och det är om kvällarna det är som värst.