17:e december och mindre än 24 timmar tills det är den 18:e.

Jag har så mycket att säga. Men samtidigt ingenting alls. Jag är fast i ett mittemellanland där jag kan skratta oftare och oftare, men på insidan är det alltid samma gnagande smärta. Konstanta tankar, varje dag och hela tiden. Ont i magen. Ondare i hjärtat.
Det skulle kunna vara så mycket bättre, det vet jag, men jag är fast i ett mittemellanland där jag inte kommer någonstans. Det finns ingen väg ut, dörren är stängd. Kan inte andas. Ge mig luft.
Du.

Mindre än 24 timmar kvar tills det är den 18:e och jag kan inte riktigt hantera det.
Den 18:e.
Allt.