Om jag tänker tillbaka.

När man har såhär många (visar med handens alla fingrar tre gånger) påbörjade noveller men ingen som man kan avsluta, känns allt ganska hopplöst. När man vet vad man vill skriva men inte kan, känns alla lite mer hopplöst. När man dessutom ska koppla ihop det med ett tema man näst intill hatar; ja då kan man lika gärna ge upp.
Nu har jag ont i magen också, vilket inte alls känns så bra heller när man ska svettas som en gris och sprina som en kenyan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0