Tillbaka i novell-träsket. Att skriva när man måste och inte för att man behöver suger. Rätt hårt.
Jag har börjat om fem gånger. Tryckt på "bakåtpil vänster" för många gånger och aldrig kunnat avsluta med en punkt.
Hur jag än vänder och vrider på allt så finns det vara en sak jag vill skriva om, en sak jag kan skriva om.
Men jag vågar inte, jag är rädd.
Jag är rädd för att sätta ner det på papper, för att släppa ut det och tala om det för världen. Jag är rädd för att jag i samma veva ska tappa lite av det som finns inom mig, det som får mig att andas.
Jag vill inte.
Jag kan inte.

Ibland suger det att vara mig.