Jag har precis skrivit världens bästa sämsta spanska uppsats. Imorgon ska den skrivas om, på tid och nästan utan fusklapp. Det kan gå lite hur som måste jag säga..
Samtidigt lyssnar jag på min finaste Maja på radion, jävlar vilken star hon blivit nu. Tidningar hit och radio dit, väntar bara på att hon ska dyka upp på Lilla sportspegeln eller något annat kult.

Som en parantes kan jag också nämna att det hoppade in en spanjorska i vårat klassrum idag, mitt i pytagoras sats och rätvinkliga trianglar. I och för sig så är hon ganska svensk i mellanåt, men ändå, alla dog nästan av förvåning. Jag blev dock inte lika förvånad som damen next to me, hon grät och jag blev mest bara tårögd, eftersom jag nästan klurat ut det. Hon är lurig den där Josefine, men mig kan hon inte lura!
Nästan i alla fall.

Hej hopp, nu ska jag styra uppmärksamheten mot en helkass bok och fundera på hur jag ska presentera den imorgon.