Hur känns det att vara arton?
Jo, det kan jag berätta för er. Det känns så jävla bra, men egentligen precis som att vara sjutton. I och för sig har jag inte känt på mitt nya och lite vuxnare liv alls ännu, så det är nog inte så konstigt att det inte känns någon skillnad.
Gårdagen var i alla fall toppenbra! Eftersom mamma fick stå för hela uppvakningen (pappa är i sthlm, broder bosatt i säder), så fattade jag först inte varför hon kom in och sjöng i mitt rum. Men sen kom jag faktiskt på att det var den 29:e. Lite paket och frukost på det så var dagen igång. Jag slängde ihop en chokladtårta och lite cupcakes, medans mamma fixade maten och snart kom hela tjocka släkten. Trevligheter!
När alla begett sig hemåt var det bara jag, mammsen och min finaste kvar, vilket räckte gott och väl. Kvällen spenderades i en otroligt tom biosalong med världens bästa sällskap, vilket gjorde en ganska kass film helt okej.

Min artonårs dag var precis så bra som den kunde ha varit i mina ögon. Även om jag inte fick någon bil..
Puss på er!