Min blogg är rätt döende för tillfället. Jag vet liksom inte vad jag ska skriva.
Ta det inte som att jag mår dåligt eller något, för det gör jag verkligen inte, utan det känns bara.. Jag vet inte.

Jag skriver inte som jag brukar längre. Jag känner inte samma behov av att öppna mig här på samma sätt längre, att skriva långa texter och dela med av mina tankar. Jag har funnit ro, i mig själv och i någon annan, och det känns som att det räcker just nu.
Jag kommer såklart att fortsätta skriva, och jag hoppas faktiskt att behovet kommer tillbaka. Kanske inte av samma anledningar som förut, men på nya sätt. Jag älskar att skriva, och det kommer jag garanterat att fortsätta med.

Annars så rullar dagarna på. Skolan är åter på schemat och idag har jag spenderat några timmar i Bjästa backen, i sällskap av mina bästa brudar och av solen. Vad mer kan man bergära?
Jag vill också nämna att jag har saker upp över öronen nu för tiden, så mycket plugga att ta tag i att jag bara vill falla ihop i en hög. Jag är minst sagt less på skolan, och om det fortsätter såhär kommer jag snart inte ha någon som helst motivation kvar.
Det är tufft att gå natur, i alla fall om man heter Erica Lundberg och har höga kvar på sig själv.

Puss och kram, nu ska jag fortsätta att göra vad jag gör bäst.
-Ingenting och ignorera alla borden och måsten.