Jag skulle kunna skriva om att skolan och allt där till håller på att köra mig rätt in i väggen, eller att jag inte kan sova om nätterna. Jag skulle kunna skriva att när jag väl somnat så drömmer jag, om det enda jag inte vill drömma om. Den enda. Att jag vaknar och ler. Ler och vill sedan dra täcket över huvudet för att allt var en dröm och att en lika pissig dag som den föregående  väntar mig. Jag skulle också kunna skriva om mitt patetiska och befogade sammanbrott igår mitt i derivator och integraler, men som egentligen berörde något helt annat och allt jag går och bär på. Tårar och fläckar i räknehäftet. Jag skulle kunna skriva om att saker som att läsa dagens tv-tablå och mötas av titlar som "Benjamin buttons" och "draktränaren" får frukosten att tjockna i halsen och framkalla någon slags klump i magen. Eller att det faktum att det snart är jul och snart är ett år sedan det var jul och allt var bra får mig att fundera på vad livet är värt. Ingenting. För det mesta.

Jag skulle kunna skriva precis allt jag känner och borde få ur mig men det tänker jag inte göra. Jag tänker skona er och alla andra från det. För även om jag inte vet exakt vad det är som finns inom mig, så vet jag att det inte är bra. Och även om det skulle vara bra så spelar det ingen roll, för det kan ändå inte bli bra. Inte såhär.