Jag känner mig överöst av plugg, av måsten och av ångest. Överöst av känslor och tankar. Överöst av saker jag inte gjorde och saker jag måste göra, av beslut jag tagit eller inte tog. Överöst fast snarare omringad av människor jag inte förstår mig på och som inte förstår mig. Överöst av skratt som kommer för sällan och av leenden som antagligen inte var äkta. Överöst av panik inför framtiden och panik för att glömma bort att leva. Överöst av en ännu större panik över att jag vill leva idag men inte kan för att gårdagen har skadat mig och framtiden skrämmer mig.

Jag känner mig överöst av livet och det får mig att vilja gråta ibland.