Påskhelgen spenderades i älskade Hemavan med älskade människor och var helt klart älskvärd. Nu är jag hemma igen och vill bara tillbaka, åka mer skidor och dricka mer afterski-öl.
Åh bästa Hemavan och bästa människor. Jag började lämna en del av mitt hjärta där någonstans på 90-talet, och varje gång jag åker därifrån har jag lämnat ytterligare en bit. Det går inte att förklara varför eller hur, men det är ett av de bästa ställena på jorden, och jag önskar att alla fick ha en sådan plats. En plats där bekymmer inte existerar, stress inte är ett ord och kärlek är det man andas.

Godnatt.