ericalund

Ikväll avverkade jag säsongens sista fotbollsträning. Den sista matchen är redan spelad för min del vilket innebär att hela säsongen är slut. Ledsamt, men ändå lite skönt. Bollen har inte alls rullat min väg i år, vilket har tagit en del av glädjen.

Hur som helst så kramade jag även Emma hej då ikväll. Hon passar nämligen på att flytta söderut under tiden jag är i Maggan. Jag har dock redan bestämt att jag ska ta mig ner och besöka henne redan i höst, gärna så fort som möjligt. Skulle vara så kul! Hon är trots allt en solstråle och knäppis man inte gärna är utan.

Annars så lever jag i hopp om att jag får vara ledig imorgon också, men man vet fan aldrig. Rätt som det är ringer min chef och ber mig komma på stört, vilket jag också lär göra, samvetskvävd som jag är. Men först ska jag klippa burret. Och förhoppningsvis få en tid hos Pulver för lite påbättring av min tattoo och en kakjävel.

Godnatt mina vänner.

Idag har jag varit ledig. Imorgon är jag också ledig. Det är härligt. Härligt precis som så mycket annat i livet.

Allt det där andra, som inte är så härligt, det är väl sånt man får ta. Precis som att man ibland får en Pepsi Max när man beställer en Cola light.

Man glömmer det så snabbt.

Det blir lite klarare dag för dag. Det känns skönt, klarhet är något som saknats i mon tillvaro den senaste tiden. Jag kan sakta men säkert börja se på allt på ett annat sätt, ett sätt som gör allt så mycket lättare. Smärtan och ovissheten som så länge legat över mig har övergått i någon slags harmoni.

Det är okej om verkligheten inte speglar det som finns inom mig. Det är okej om jag inte har allt jag vill ha. Det är okej om allt inte händer nu nu nu.

Det är okej.

Jag har ont i ryggen. Det är en underlig smärta som gör sig påmind när jag ligger ner, främst på mage men även på rygg. Det är som att ryggraden har hakat upp sig i sig själv och blivit sned, åt alla möjliga håll och kanter.
Nåväl, det är väl en sådan sak som går till sig med tiden, precis som misslyckade frisyrer och bruna gräsmattor.

På tal om gräsmattor så barnvaktade jag mina rara kusiner igår. Vi badade, åt på restaurang, köpte godis på största godisaffären och hyrde film. Jag hade hoppats på Madicken eller något annat nostalgiskt, men valet föll på Winx. Det gjorde i och för sig inget, det kan vara kul att se vad dagens barn roas av. Jag fick även låna dem över natten, vilket antagligen är anledningen till dagens trötta ögon. Men vi hade det mysigt, det hade vi. Jag och mina småhjärtan.

Den här dagen har däremot varit rätt pissig. Jag har tänkt för mycket. Deppat litegrann. Tänkt lite mer och känt mig tom. Jag har även kommit fram till ett och annat, till exempel att vissa helt enkelt inte behöver kärlek. Att det finns perioder i livet då man inte behöver bli älskad. Ett ganska deprimerande, men ändå uppfriskande, konstaterade.

Godnatt.

Du la armen över mitt ansikte när vi sov.
Jag lät den ligga där.

Nyss ville jag sova. Nu vill jag inte sova.

Jag luktar som Malin efter många (men alldeles för korta) hejdå-kramar. Hon den bajskorven gör precis som Julia nyss gjorde och flyttar till USA imorgon. Nu är det bara jag och Sara kvar. En kvartett som plötsligt blivit en duo.

Hur som helst. Somnar jag nu vaknar jag snart upp och luktar som mig själv, och det vill jag ju inte. Luktar hellre som Malin.

Goaste Malinlukten.

Och så känner jag mig lite ledsen i hjärtat.

Vill krama om min bästa vän och snusa på hennes lukt, bara säga massa töntiga och meningslösa saker för att det är precis så livet känns.

Men istället för att springa två hus bort mitt i natten så får man vackert ligga kvar i sängen och undra hur livet är i USA.

För det är där hon är. På andra jävla sidan av jorden.

Åh.