Nu är också Malin hemma. Vi är alltså tre, den fjärde är Österrike. Det känns så bra, så tryggt. Man liksom bara är med varandra, ingen big deal. Men det är väl oundvikligt, att få den relationen menar jag, när man känt varandra i all evighet.

Det här med vänner är fint. Antagligen det finaste jag har i mitt liv. Förutom min familj då. Och min släkt. Och alla andra jag älskar.

Jag har nog rätt mycket kärlek runt om mig, även fast jag ibland kan känna mig som världens ensammaste.