Förkyld och eländig. Ensam och lite tom. Svårt att andas och trött i ögonen.
Det är inte synd om mig, och att det är alla hjärtans dag bryr jag mig som sagt inte om, men det betyder inte att jag inte saknar. Och längtar. Och väntar.

Men det är annorlunda nu. Jag är annorlunda nu. Jag har lärt mig att leva med livet och finna mig i hur det är. Jag kanske saknar och längtar och väntar, men egentligen vill jag bara vara där jag är.

Eller?