Ikväll känner jag mig bara lugn. Trött, men lugn. Nej, mitt liv är kanske som jag önskade att det vore och jag mår inte alltid som jag önskar att jag gjorde, men det är okej. Det är okej att jag somnar ensam och att skola och träning är mitt liv, att mitt rum är kaos och att jag har en förkylning som aldrig vill gå över.
Det är okej för att jag väljer att ta det med ro. Kanske inte alltid, tårar kommer fortfarande då och då och ibland känns allt meningslöst, men inte ikväll.

Någon gång blir livet bättre. Och det är okej om det inte är just nu.