Ibland känns allt så konstigt. Så upp och ner och bak och fram. Som när Chuck Bass inte längre är Chuck Bass och pratar brittiska istället för amerikanska, eller som när en kostymnisse som ser ut att höra hemma på Chalmers sjunger en låt i melodifestivalen som man lätt kan tro är Eric Saades.
Som när man vet exakt hur allt är och exakt hur man känner och exakt vad man vill ena minuten, och inte har en jävla aning nästa och lika gärna kan heta Saga och komma från Norrköping och jobba på Pressbyrån.