Ögonbilck man aldrig glömmer.

Att skriva psykologiarbete om något man inte riktigt förstår känns så himla tråkigt när jag nyss stod i bland främlingar och sjöng tillsammans världens bästa Gavin. Åh, jag har upplevt det bästa på riktigt länge tillsammans med en mycket fin vän. Jag ska snart berätta allt. Och ladda in bilder i datorn (längtar). Under tiden lyssnar jag vidare på en annan fin kille och printar ner några mycket tveksamma meningar i Pages.
Det är fredag och gud vad jag önskar att det var onsdag den 1/2.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0