ericalund

Det är bara så fascinerade att en sån liten söt pojke kan skapa sådan hysteri. Själv förstår jag det inte, men man måste ändå säga att den här killen vet vad han tycker.

Och sen kan man dö lite för att man inte orkar göra allt som man måste göra, och när man väl orkar så har man inte tid för att man måste åka på träning och när man väl har tid inser man att det inte spelar någon roll för att när man äntligen kommit på vad man kanske, kanske, vill göra i framtiden så har man för dåliga betyg för att kunna göra det fast man egentligen har ganska bra betyg.
Och då. Då suger livet lite hårdare än vanligt.

Ibland vill man bara ta datajäveln och kasta den i golvet. Fast det gör man inte såklart, den är nog skadad som den är. Istället bestämmer man sig för att kasta något ännu tyngre och inte lika ömtåligt i någon annans huvud. Fast det gör man såklart inte heller. Istället tar man på sig glorian som inte alltid skiner så klart och använder orden istället. Innan man postar hela uppsatsen suddar man alla ord som kan räknas som fula men egentligen inte var tillräckligt fula eller tillräckligt många. Ja, ungefär så kan det kännas att vara med i festkommittén. Men för det mesta så är det kul. Man får ju träffas på UH och ta en bullfika och planera stordåd, ha kuliga och helkonstiga förfester samt känna sig lite viktig. När man får beröm blir man som ett barn på godislördag; helnöjd.

Jag är kissnödigare än någonsin men orkar inte lyfta på häcken. Är dock snart så illa tvungen med en halvtimme kvar till träning och en hel massa träningskläder-lokaliserande att göra. Inte det lättaste kan jag lova, det här huset äter svarta klader. Och ja, mina träningskläder är just svarta.
Besökte nyss mitt bankkonto med. Ingen vacker syn. Det slutade som vanligt med överföring från sparkontot till det vanliga, vilket är en mycket dålig vana. Blir alldeles svettig när jag tänker på hur mycket pengar som kommer att försvinna den här månaden, och nästa. Ännu svettigare blir jag när jag tänker på hur lite inkomster jag kommer ha. Typ inga. Åh låt mig hitta en bunt tusenlappar eller en avlägsen släkting att ärva av. Miljoner. Då skulle jag köpa nya jogginskor.

Imorse vaknade jag upp och undrade om vi vunnit (kan skamset säga att jag somnade)(men jag har världens bästa säng så det hjälps inte)(och var megatrött reda klockan 10)(så jag gjorde det bra ändå). JVM alltså. Och om vi gjort! Så himla kul för smågrabbarna, det förtjänade dom verkligen. Men, som vanligt, kan jag inte annat än tycka lite synd om Ryssland. Alltså spelarna, inte landet. Dom blev ju så ledsna. Ungefär som Finlands cap när han missade pucken när han skulle lägga den avgörande straffen. Inte kul.
Aja, kul är det i alla fall. Nästan så kul att man ska börja spela hockey själv. Lär ju bara säga swoooch så är man en del av Modo-dam. Det röda laget även kallat (ja, jag hänger med). Fast nä, jag skulle nog bli upplockad av modo-herr, A-laget direkt.

För att fira tog jag i alla fall en vinterprommis med Sara och Julia, frös lite om näsan och fann fullständig harmoni. En dusch på det så har jag ännu inte kommit ur morgonrocken. Skönt.

Jag tror att jag är lite kär i Dick Axelsson.
Bara så att ni vet.

En fin jul har passerat, trots saknaden av julkänslor. Jag har träffat släkt och vänner, ätit god mat och myst en hel massa. Det nya året välkomnades på bästa sätt i Hemavan med de bästa tänkbara. Champagne och fantastiskt god mat, dyr taxitur och möten med nya människor. Visserligen missade vi tolvslaget, men det tog vi igen några sekunder senare. Återigen på bästa sätt. Lite skidåkning hann vi också med, så klart, och det var bättre än bäst. Insåg dock att det är dags att återuppta benträningen. Man kan inte åka som Anja Pärson om man inte har ben som Anja Pärson.
Som några avslutande ord för hela högtidstiden så kan jag säga att jag har världens bästa familj, släkt och vänner. Det är jag så otroligt tacksam för, även om jag är dålig på att visa det alla gånger.

Nu är jag åter hemma sedan i måndags och gör mest ingenting om dagarna. Leker med grannbarnen (eller barn och barn, fyller 19 och 20 snart..), lapar mysiga filmer och skjuter upp träningen. Ikväll ska jag dock Body Jam:a, det blir skönt. Tänker också en hel massa. Lite för mycket för att orka med faktiskt. Vet inte riktigt vart jag är på väg och det skrämmer mig. Får ont i magen och lyssnar på James Morrison, vilket gör att jag tänker ännu mer. Och får mer ont i magen.