Dagarna går och jag är trött. Trött i huvudet och tröttare i kroppen. Jobb hit och jobb dit. Ständig titt i kalendern för att pussla ihop dagar på de fyra olika arbeten jag så komiskt dragit på mig, och för att hitta luckor att tillbringa med vänner. Dagarna går och mitten av juli har redan passerat. Jag har knappt sett solen sedan midsommar och jag har, tragiskt nog, inte ens badat än. Imorgon jobbar jag eftermiddag och ska därför försöka hinna med sånt jag annars inte hinner med, att träna och att springa ärenden på stan. En ny bikini vore på sin plats. Även ett fodral till mobilen innan jag pajar den helt. Lite kläder skulle också sitta fint, synd bara att jag är pank. Hur som helst. Dagarna går och jobb är allt jag tänker på. Men egentligen är det nog inte alls det som gör mig så trött. Inte ensamt i alla fall. Allt känns så rörigt just nu och det är så mycket jag borde ta tag i. Så många jag borde ta tag i. Det är tröttsamt att vara jag just nu.