Och plötsligt känns allt lite bättre igen.

Och nu vill jag bara sparka någon där det gör som ondast och säga: "Det där var väl inte så jävla svårt ditt kioskmongo?!".

Men det kommer jag så klart inte göra. Det vore inte särskillt ladylike.
Dessutom blir jag mest glad. Egentligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0