Med all säkerhet så kommer min mor snart ringa och efterfråga hämtning från jobbet. Det lär, med all säkerhet igen, vara jag som får hämta henne. Det som gör hela situaitonen lite jobbig är att mammas jobb är belagt så att man passerar Hemmakväll. Hemmakväll är för dem som inte vet det stans guldgruva när det gäller godis, och för att komma till poängen så är det precis vad jag vill ha ikväll. En fet jävla påse med godis från Hemmakväll. Vad den skulle innehålla? Jo, det kan jag berätta.

När det gäller min godispåse så finns det tre kreterier; Det ska finnas sura, choklad och skummisar (alltså sådana som inte smakar så mycket men passar utmärkt när man är less på alla andra). Först så skulle jag nog plocka de sura. Där är körsbär och blå ögon ett måste, även stora Ahlgrens bilar. Remmar och vattenmeloner får man inte heller glömma, precis som rosa bananer. Vidare till chokladen så är allt välkommet. Detta brukar dock bli ett problem när jag ska betala i och med det väger en del, men det är en annan historia. För att knyta ihop chokladen med den sista kategorien, skummisarna, så ser jag gärna chokladövertäckta sockerbitar i min påse, tillsammans med kokosprickar. Utan choklad så är det återigen Ahlgrens bilar (utan surt på denna gång) som gäller. I övrigt så gillar jag att plocka i det jag känner för. Ibland kan till och med en och annan laktrits slinka ner, men det är ytterst sällan.

Jag har nu tillägnat ett helt inlägg åt godis. Varför tänker ni? För att jag inte äter det svarar jag. Detta är fjärde veckan då socker, och kolhydrater överhuvudtaget, inte finns i min vardag. I snart fyra veckor har protein och fett, fett och protein varit det jag lagt på min tallrik, inget annat (så långt det har varit möjligt). Nu kanske ni frågar mig varför, igen, och visst ska jag ge er svaret.

Jag började med LCHF (low carb high fat) som ett rent exepriment helt spontant en vanlig söndag. Jag ville helt enkelt se hur min kropp reagerade när pasta, ris, potatis, mjöl (alltså bröd osv) och socker av alla slag (inkl. frukt och vissa grönsaker) osv, eliminerades helt. Hur gick det då? Över förväntan. De första veckorna hade jag inget sötsug alls, var perfekt mätt hela tiden och hade en mage som mådde toppen. Det har också fortsatt så, men det är väl nu som jag börjar bli sugen annat igen (uppenbarligen godis). Jag vet dock att det inte är min kropp som är sugen utan  min hjärna, vilket är ganska skönt att veta. Så fort jag tänker på hur det faktiskt skulle vara att stoppa något sött eller "förbjudet" i munnen så känner jag direkt att jag inte vill. Det är inte värt det. Inte för att det är onyttigt eller för att "man blir tjock", utan för att jag mår bra nu. Jag mår bra av att äta såhär, och då ser jag ingen anledning att sluta.

Jag hade inte alls tänkt skriva om det här, men nu blev det så. Det är inte för att jag vill gå ner i vikt (det vill jag verkligen förtydliga) eller för att förespråka andra att börja, utan för att jag mår bra av det. Jag slipper alla sockerdippar, den uppsvullna magen och sötsuget. Jag äter dessutom gott och står mig i stort sätt på tre mål om dagen.

Nu kanske det låter som om jag fått vikthysteri eller jobbar för "beach 2012", men nej. Det här handlar inte om vikt eller att tappa vikt, bara att prova allternativa dieter. Och hur länge jag fortsätter med det här vet jag inte, men vet ni vad? Vill jag ha en godispåse, eller en potatis, riktigt mycket så tar jag en. Det är inte mer med det.