Rädd är väl fel ord, men lite respekt hade jag nog för henne, i alla fall i början. Ni vet, hockeybrud som snabbt etablerar sig i Nolaskolans innerkrets, kommer från en ännu hårigare håla i Norrland än övik och är därför vad jag kallar: en riktig kvinna.

Men.

Åren gick och även vi fann varandra. När och hur är ännu oklart, men på något vänster knöt naturnörden från övik och hockeykvinnan från Storuman kontakt. Kanske var det på en obekväm fest på Valla, eller kanske på en lunchrast där bristen på lediga stolar tvingade naturarna och samhällarna att beblanda sig.

Hur som helst. Idag skulle jag beskrivs Ida som någon jag egentligen inte känner jätteväl, men ändå tillräckligt väl för att älska henne. Varför? Anledningarna är många. Hon är till exempel del enda jag vet som passar på att använda balklänningen så ofta som möjligt, även om en tveksam måndagsfest på Valla råkar vara tillfället. Hon är klok också. Läs hennes blogg så förstår ni vad jag menar. Det verkar liksom så ansträngningslöst det hon skriver, men ändå sitter jag alltid och nickar till skärmen och säger "ja", "rätt", "HAHAHA, SÅ JÄVLA SANT!". Sen har vi skrattet. Om det finns ett skratt som verkligen får en att både vakna till, dö och bli lycklig är det hennes. Önskar att jag hade det inspelat på min mobil så jag kunde pigga upp mig själv när det behövdes. Hon är också alltid nummer ett. Det spelar ingen roll om det handlar om att bo där det är kallast, damhockey eller att bli fullast på en fest, först, störst och bäst är hon. Som avslutning på denna egenskapshyllning så säger hon jävlar i mig sanningen. Den må vara hård och brutal, men sann är den. Hon säger liksom det alla tänker, men inte säger. Hon är ett jävla språkrör för svenska folket, och om inte det vore nog vet jag inte vad som skulle vara det.

Hon är helt enkelt en härlig tjej. Kvinna. Hen.
Hon är så härlig att jag kan tänka mig ev kopp kaffe. Eller två. Är ju för fan hemma tills mitten av december, det ska hon veta. Så om hon (när) kommer till övik föreslår jag att hon slår en signal, så ska jag berätta min livsplan och hon ska förgylla min dag genom sin nakna existens.

Tack för mig.