Det som inte kan förklaras.
Blev nyss sådär äckligt förbannad. Förbannad på min telefon som inte har nog med ledigt utrymme för att kunna göra en uppdatering. Kände då att det var dags att göra det jag så länge dragit mig för; att föra över alla viktiga och oviktiga bilder till datorn. Så, in med sladdjävel i en dator som numer alltid låter som ett jetplan. Synkroniserar, fan vilken tid det tar. Börjar föra över bilder, FRÅN datorn TILL telefonen. Psykbryt. Avbryt. Får fan inte bort dom.
Google. Google igen. Efter fyra försök är dom borta igen. Så, till det egentliga ärendet. Upp med iPhoto, börja importera. JAHAPP. Startskivan på datorn är full, 7 av 1064 bilder överförs.
Skitteknik. Ska fan önska mig en ny dator i julklapp, för dyr eller ej. Han tycker ändå att sånt är kul, farsgubben.
Kontentan av det hela är att jag i ren raseri var på väg ner mot köket för att trycka i mig allt onyttigt jag kunde komma över. Var på väg, men gick och la mig istället. Nu är jag bara less. Less på allt och alla. På livet. På mig själv för att jag är så bitter nu för tiden. Uttråkad och bitter.
------
Imorgon ska jag äta pannkaka hos farmor och farfar. Det behöver man aldrig bli förbannad över.