Snart är det bara två månader kvar av tiden här. Blir så jävla ledsen i hjärtat när jag tänker på det. Förstår inte hur jag ska kunna lämna människorna här för att åka hem till en stad där ingen längre bor.

Maria, Simon och Erik. Det är på riktigt tre av de bästa personerna jag någonsin träffat. Vill bara ta med mig dem härifrån, bygga oss ett hus och leva lyckliga i alla våra dagar.

Mina ögonstenar. Tänk att jag hamnade så rätt fast jag hamnade så fel, här mitt i Värmland mörkaste skogar.