Fick sluta tidgt idag. Redan innan nio. Vad skönt tänkte jag, då kan jag slappna av med en film och låtsas att jag har ett liv. Unna mig lite downtime. 

 

Pff. Tittade på en dokumentär om Beckham och ett avsnitt av Sveriges mästerkock och blev sedan sugen på det jag alltid blir sugen på när jag har en timme över om kvällen. Att lyssna på deppig musik och läsa om olycklig kärlek. Ensam på mitt Gästisrum. 

 

Jag vet inte vad det sitter i. Varför mår jag hellre dåligt i min ensamhet än att känna lyckan av att vara ung och fri? Eller dåligt och dåligt. Jag vill liksom bara att det ska dra lite i magen och att hjärnan ska älta allt som man redan ältat i en livstid.

 

Just nu är det Hallelujah som spelas. 

 

Stämning.